Blå taggleguan

Idag är Blå taggleguan ett ämne av stor relevans och intresse i dagens samhälle. Fler och fler människor engagerar sig och oroar sig för Blå taggleguan, söker information, åsikter och råd om det. I den här artikeln kommer vi att utforska ämnet Blå taggleguan på djupet, analysera dess olika aspekter och erbjuda ett heltäckande tillvägagångssätt som gör det möjligt för läsare att bättre förstå dess betydelse och konsekvenser. Från dess ursprung till dess genomslag idag är Blå taggleguan ett ämne som inte lämnar någon oberörd, och genom denna artikel hoppas vi kunna ge en bred och detaljerad vision som hjälper till att berika kunskapen och förståelsen för detta ämne.
Blå taggleguan
Status i världen: Livskraftig (lc)
Blå taggleguan på London Zoo.
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassKräldjur
Reptilia
OrdningFjällbärande kräldjur
Squamata
FamiljPhrynosomatidae
SläkteSceloporus
ArtBlå taggleguan
Sceloporus cyanogenys
Vetenskapligt namn
§ Sceloporus cyanogenys
AuktorCope 1885
Synonymer
Sceloporus serrifer cyanogenys Olson 1987
Sceloporus torquatus poinsetti Burt 1932
Sceloporus torquatus mucronatus Boulenger 1885
Sceloporus torquatus cyanogenys Cope 1885
Hitta fler artiklar om djur med

Blå taggleguan (Sceloporus cyanogenys) är en ödleart som ingår i släktet Sceloporus och familjen Phrynosomatidae. Den förekommer från södra Texas i USA till centrala Tamaulipas och Nuevo León samt Coahuila i nordöstra Mexiko. Den räknades en tid som en underart till Sceloporus serrifer (1987 till 1997, och även därefter av vissa auktorer). Före 1987 var populationen i USA dock länge känd som Sceloporus cyanogenys. Arten är den största av de taggleguaner som förekommer i USA och kan som fullvuxen nå en total längd på upp till 35 cm. Den är en är dagaktiv och marklevande ödla som förekommer i torra till halvtorra områden med stenig terräng, klippor och buskmark.

Kännetecken

Blå taggleguan kan som fullvuxen nå en total längd (kropp och svans) på upp till 35 cm. Svansen är längre än kroppen och om den totala längden är 35 cm utgör svansen nästan 20 cm av denna. Själva kroppslängden (nos till kloak) blir då cirka 15 cm. Den genomsnittliga total längden är dock något mindre, cirka 25 till 30 cm. Hanarna är i genomsnitt större än honorna. Kroppen är medelkraftigt och något platt. Fjällen på kroppen, från nacken över ryggen till och med svansen, är stora och kölade och slutar i en spets, eller "tagg".

En tydlig könsdimorfism finns när det gäller färgteckningen, där hanarna är mer färggranna. Grundfärgen är gråaktig till brun, men hos hanarna med en blåaktig till blågrön ton på ryggsidan. Hanarna har också blå strupe och blå fläckar på magen,, blå fläckar vid skuldrorna, vita fläckar på huvudet och ett vitkantat tydligt svart band över nacken samt bandad teckning på svansen. De blå färgerna hos hanen är särskilt framträdande under parningssäsongen. Honor och ungar av båda könen är gråaktiga eller bruna även på strupen och magen.

Levnadssätt

Blå taggleguan är en är dagaktiv och marklevande ödla som förekommer i torra till halvtorra områden med stenig terräng, klippor och buskmark. Den söker skydd i klippskrevor och klättrar bra på stenar och klippor och även i träd. Den lite platta kroppen gör att ödlan lätt kan gömma sig i klippskrevor och de taggiga fjällen avskräcker en del predatorer. För att undkomma en predator som ändå vill äta den kan den blå taggleguanen som ett sista flyktförsök släppa svansen (autotomi). Den blå taggleguanens egen föda utgörs av olika ryggradslösa djur, särskilt flygande insekter.

Fortplantning

Blå taggleguan är ovovivipar. Detta innebär att honorna föder levande ungar, 6 till 18 ungar per kull.

Källor

  1. ^ Sceloporus torquatus ssp. cyanogenys Cope, 1885. Från IUCN. Läst 25 februari 2023.
  2. ^ Olson,R.E. (1987) Taxonomic revision of the lizards Sceloporus serrifer and cyanogenys of the Gulf coastal plain., Bull. Maryl. Herp. Soc. 23: 158-167
  3. ^ Burt, Charles E. (1932) Some Mexican herpetological records., Copeia 1932 (3): 158
  4. ^ Boulenger, G.A. (1885) Catalogue of the lizards in the British Museum (Natural History). Vol. 2, Second edition., London, xiii+497 pp.
  5. ^ Cope, E.D. (1885) A contribution to the herpetology of Mexico., Proc. Amer. Philos. Soc. 22: 379-404
  6. ^ ”Statens jordbruksverks föreskrifter och allmänna råd om villkor för hållande, uppfödning och försäljning m.m. av djur avsedda för sällskap och hobby”. lagen.nu. Statens jordbruksverk. 28 mars 2019. https://lagen.nu/sjvfs/2019:15. Läst 25 februari 2023. 
  7. ^ Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (11 maj 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/sceloporus+cyanogenys/match/1. Läst 24 september 2012. 
  8. ^ Sceloporus cyanogenys i TIGR Reptile Database. Uetz P., 2016. Läst 4 mars 2018.
  9. ^ Blue Spiny Lizard, Oakland Zoo. Läst 26 februari 2023.
  10. ^ Blue Spiny Lizard, Reptiles Magazine. Läst 26 februari 2023.

Externa länkar