Eldtornssläktet

Idag är Eldtornssläktet ett ämne av stor relevans i världen. I åratal har Eldtornssläktet varit föremål för debatt och analys inom olika områden, genererat motstridiga åsikter och väckt intresse för ett brett spektrum av samhället. I den här artikeln kommer vi att fördjupa oss i världen av Eldtornssläktet för att fördjupa oss i dess betydelse, dess implikationer och dess utveckling över tiden. Genom en detaljerad utforskning av Eldtornssläktet kommer vi att försöka belysa detta mycket relevanta ämne och erbjuda ett berikande perspektiv som gör det möjligt för läsaren att ytterligare förstå dess inverkan på dagens värld.
Eldtornssläktet
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningRosordningen
Rosales
FamiljRosväxter
Rosaceae
SläkteEldtornssläktet
Pyracantha
Vetenskapligt namn
§ Pyracantha
AuktorM.Roem.

Eldtornssläktet (Pyracantha) är ett växtsläkte med taggförsedda städsegröna stora buskar i familjen rosväxter. Eldtornarna kommer ursprungligen från sydöstra Europa och österut till sydöstra Asien. De är nära släkt med oxbär (Cotoneaster) men oxbären har inga taggar.

Eldtornssläktets arter kan bli mellan 4 och 6 meter höga. Samtliga sju arter har vita blommor och röda, orange eller gula bär. Buskarna blommar under senvår och tidig sommar och bären utvecklas under sensommaren och mognar sent på hösten. Bären kan ge magsmärtor och kräkningar men inte svåra förgiftningar.

Eldtornarna är omtyckta trädgårdsväxter.

Arter och ursprung

Bildgalleri

Källor

  1. ^ Sveriges lantbruksuniversitet 2012–. Pyracantha M. Roem. – Eldtornssläktet från Svensk Kulturväxtdatabas (SKUD). Läst: 18 december 2014
  2. ^ ”Taxonomisk information – Släkte: Pyracantha – eldtornar”. Dyntaxa. SLU – Sveriges LantbruksUniversitet. https://www.dyntaxa.se/Taxon/Info/1006577?changeRoot=True. Läst 18 december 2014. 
  3. ^ Roskov Y., Kunze T., Orrell T., Abucay L., Paglinawan L., Culham A., Bailly N., Kirk P., Bourgoin T., Baillargeon G., Decock W., De Wever A., Didžiulis V. (ed) (7 april 2014). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2014 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2014/browse/tree/id/17240706. Läst 26 maj 2014. 
  4. ^ Wigander, Millan (1976). Farliga växter. Stockholm: Almqvist & Wiksell Förlag. sid. 60. ISBN 91-20-04445-3 

Externa länkar