I den moderna världen har Måne (mytologi) blivit ett ämne av stor relevans och intresse för ett brett spektrum av människor. Både på den professionella och den personliga sfären har Måne (mytologi) visat sig vara en avgörande faktor i samhällets kontinuerliga utveckling. Genom historien har Måne (mytologi) varit föremål för debatt, forskning och reflektion, och genererat flera perspektiv och förhållningssätt som har berikat förståelsen och uppskattningen av detta fenomen. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Måne (mytologi), analysera dess inverkan i olika sammanhang och erbjuda en heltäckande vision som inbjuder till reflektion och dialog.
Måne var en personifikation av månen i nordisk mytologi.Måne och Sol jagas av vargar över himlavalvet i en målning av John Charles Dollman från 1909.
Måne eller Máni var i nordisk mytologi månens gud, son till Mundilfare och Natt. Tillsammans med sin syster Sol jagas han fram över himlavalvet. Liksom sin syster Sol är han skön och vacker. Måne åtföljs på sin färd av två barn som han tog upp från jorden som bar namnen Bil och Hjuke. "De barnen följer Måne som man kan se från jorden."
Måne jagas fram över himlavalvet av vargen Hate, liksom vargen Sköll jagar hans syster. De båda vargarna härstammar från jättinnan i Järnveden "Järnskogen". Härifrån kommer också Månegarm, den mäktigaste av alla, som mättar sig med blodet från alla människor som dör. I Ragnarök kommer han att sluka månen och sprida blod över världen.
I Völvans spådom strof 5 skildras månens skapelse: "ej visste Månen/ vad makt som var hans" . Asarna gav namn åt "nedan och ny", det vill säga tidräkning efter månens faser.
