Numera är Poetiska Eddan ett ämne som har fått stor relevans i samhället. Med teknikens framsteg och globaliseringen har Poetiska Eddan blivit en central diskussionspunkt inom olika områden, från politik till populärkultur. Eftersom Poetiska Eddan fortsätter att vara ett fokus för intresse, blir det mer och mer debatt kring detta ämne. Men trots dess betydelse finns det fortfarande många okända och motstridiga åsikter om Poetiska Eddan, vilket gör det nödvändigt att behandla denna fråga i detalj och analysera dess olika aspekter och perspektiv. I den här artikeln kommer vi att utforska de olika aspekterna av Poetiska Eddan och dess inverkan på dagens samhälle.
Den poetiska Eddan är en samling nordiskakväden och verser med gudomliga och mytologiska motiv. Den har också kallats Sämunds edda (Edda Sæmundar) för att skilja den från Snorres Edda, baserat på den felaktiga tron att den skrevs av Sämund Frode. Dikterna anses huvudsakligen vara tillkomna i västra Norge och på Island under åren 800–1000.
Alla dikterna har under lång tid återberättats muntligt och ursprungsförfattarna är okända. Dikttypen uppvisar många likheter med forngermansk poesi. Vad gäller motiven är de första dikterna gudadikter, följt av en grupp sagor om hjältar från folkvandringstiden, framför allt Sigurd Fafnesbane.
Solsången är tillkommen i en kristen kulturkrets, antagligen i 1200-talets Norge och Den grönländska sången om Atle är skriven av norrmän boende på Grönland.
Många hedniska grupper och samfund har tagit till sig den äldre Eddan som sin heliga skrift.
Versmått
Utmärkande för diktningen i den poetiska eddan är allitteration (stavrim), kenningar och omkväden. Många av dikterna är författade på versmåttet fornyrdislag, exempelvis Kvädet om Trym. Fornyrdislag har strofer om åtta rader. I eddan förekommer också ett versmått som kallas ljodahattr (på fornisländska ljóðaháttr), som har sex rader per strof. Versmåttet i Den Höges sång är exempel på ljodahattr.
Innehållet
Nedan listas dikterna i den poetiska eddan. Dikternas ordning är efter hur de står i handskriften Codex Regius, men ordningen varierar något i olika översättningar. Svenska översättningar finns av bland andra Erik Brate (1913), Åke Ohlmarks (1948 resp. 1954), Björn Collinder (1957) och Lars Lönnroth (2016), se nedan. De svenska titlarna är ur Erik Brates översättning från 1913, men där titlarna hos Ohlmarks och Collinder skiljer sig markant från Brates, är även dessa angivna. Därtill står de isländska titlarna i kursiv stil.
Gudadikter
I Codex Regius
Valans spådom (Spåkvinnans syn (ÅO); Völvans spådom (BC)), isl. Völuspá
Den Höges sång (Den höges tal (ÅO); Havamål (BC)), isl. Hávamál
Hjältedikterna rör komplexet med Völsungasagan. I många översättningar förekommer partier från Völsungasagan för att fylla ut luckorna i berättelsen i handskriften Codex Regius.
I Codex Regius
Dikterna om Helge
Första kvädet om Helge Hundingsbane, isl. Helgakviða Hundingsbana in fyrri